Jag – sjuk

Det här konstverket gjorde dotter Anneli av mig, när jag var svårt sjuk. Hon satte upp den på väggen i mitt rum på lasarettet. Hon trodde jag skulle bli glad över vad hon skapat, men jag kunde inte visa någon större uppskattning. Jag var inte tillräckligt snygg, tyckte jag nog. Anneli hade gjort de roliga teckningarna i mina små böcker: ”Österdahlarna”.

Gunvor hittade konstverket, när hon städade på loftet. Idag uppskattar jag det verkligen. Jag ser min egen depression, Annelis oro och sorg i målningen. Jag tycker den säger så mycket.

Man skulle kunna tro att jag tidigare berättat om min sjukdom i boken: ”En sjuk österdalare”, men där var meningen med ordet ”sjuk” en annan.

Jag var 68 år då jag lämnade ett avföringsprov till sjukhuset. Jag blev kallad till koloskopiundersökning . Läkaren frågade om jag var rädd för undersökningen. Jag sa, att jag var inte rädd för undersökningen men för resultatet. Han sa, att han förstod det, och det visade sig att jag hade tjocktarmscancer.

Annan dag påsk blev jag inkallad till sjukhuset på kvällen för att opereras morgonen därpå kl. sju. Jag sov underligt nog bra på natten inför operationen. De hade sagt att cancern satt samlad, så det skulle nog gå bra att få bort alltsammans. Jag hade aldrig varit sövd förut och var lite rädd för det.

Gunvor, min hustru, kom in till mig dagen efter. (Ja, hon var inne hos mig alla dagar under de tre månader jag blev liggande på lasarettet i Visby.) Någonting hade gått fel. Jag hade väldiga plågor och magen fungerade inte. på  kvällen, när dotter Anneli och Gunvor satt bredvid mig där jag låg på sängen fick jag väldigt ont och läkare tillkallades. Jag sa: ”Aj” och blev medvetslös. Min mage hade spruckit och skyndsamt blev jag förd till operation. En läkare ringde till Gunvor klockan tolv på natten och berättade att de hade klarat mig, men att det hade varit krisartat.

Det hade blivit hål på tunntarmen och avföring hade runnit ut i bukhålan. Jag hade över 500 i sänka en tid. Det blev 28 operationer och som sagt tre månader på sjukhuset. I tre år gick jag så med öppen buk och stomi. Gunvor, min älskade hustru, la upp mig på ett bord hemma och skötte om mina sår och stomin varannan dag under de tre åren. Hon är otrolig. Vi bilade till Assisi, Franciskus stad, under min sjukdomstid och var dessutom på Madeira i tre veckor. Hon visste att jag önskade det.

Efter tre år kunde läkarna sy ihop buken och lägga tillbaka stomin. I dag är jag 82 år och förhållandevis frisk och tacksam.