Fotot taget någon gång i mitten på 50-talet vid Hajdeby.
Min mor Elsa
föddes 22 juli 1903 i ett litet hus vid Nygårds i Västerhejde. Hon dog 29 april 1969 på lasarettet i Visby. Hon var inlagd där sen strax efter jul för cancer i magen. Mor Elsa som många av socknens ungdomar kallade henne och så gjorde även vi barn. Hon fick nio barn, varav vi ännu är fem som lever. Även vår far dog av cancer i magen, så jag tror att vi barn har en benägenhet att få cancer.
Jag tänker på att min mor i minst 20 år ständigt hade småbarn i huset. Trots att jag var nummer åtta i syskonskaran har jag aldrig känt mig ovälkommen. Hon älskade alla sina barn. Mor fick hjälp med småbarnen av min storasyster Gunborg som föddes 1928.
Min syster Bojan berättar så fint om mor Elsa i sin dikt på gutamål. (Jag tror jag haft den inne i min blogg förut, men den är så bra att den är värd att läsas än en gång.)
Barnsängsbön
Ha lag ei bansängg me töisi pa armen.
Ha keikt pa dei leilu som sugde pa barmen
Ha tänkt pa sein mor, som ha miste så ungg
Pa bandomen som blai så ainsam u tungg.
En far hadd ha väll, men visst int vem de var,
Till Amerika glaid han, men mori blai kvar.
Ha var bäre toll när ha kom ut som peike.
Fick lär si u städe u vaske u streke,
U löde u neige u kruise för daim,
Där ha nå fick bo, när ha int hadd nåt haim.
Ha hadd ingenstäns där ha kunde fa grate
Fick låsses var glad fastin ougu var vate.
Ha gift si u känd si så lucklu u glad
Um aldri så fattut, de blei nuck nån rad.
Nå hadd ha ett haim, ha fick ruste u knoge,
Um dålit u trangt, de var inte så noge.
U trängre de blai de för vart ar som gick,
De här var de neionde bane ha fick.
A sänggliggnes svärmor u nei stycken ban.
Va skudd ha väl nå fa sein kraftar ifran?
De älstu är stor så ha far hjälpe till
Fast de är väl kanske någ annat ha vill.
Mik kan ja var utin, mik kan ja förlore,
Men Gud låt mi live, tills bani bleir store!
Bojan
Sunes blogg 