(Foto från Wikipedia)
Arne Ekman föddes 20 augusti 1945 och dog 28 mars 2025. Jag fick reda på det några dagar efter hans död. Jag blev ledsen. Det var bara någon vecka sen jag pratat med honom i telefon om något ”konstigt” på himlavalvet.
När jag fick reda på att han dött gick jag ut på tomten här i Buttle. Det var stjärnklart. Jag såg stora och lilla Björn, Cassiopeia, Norra Kronan, Jupiter, Mars och Saturnus och anade lite av Andromedagalaxen. och många andra stjärnor. Jag misstänkte att jag såg stjärnan Spica i nordöst nere vid horisonten. Jag var inte säker och tänkte, att det skall jag ringa Arne och fråga om det är möjligt att Spica är uppe så här tidigt på året.
Då kom jag på att det gick ju inte att ringa till honom längre. Jag kände en väldig saknad och sorg. Arne var min vän. Vi hade astronomiintresset gemensamt. Han var proffs och jag amatör på området. Han hade forskat om avlägsna galaxer och jag var i det närmaste självlärd.
Vi hade mötts på Uppsala observatoriet 1976 där han var guide och visade oss Saturnus med sina ringar i teleskopet. Jag var mycket imponerad och vi upptäckte att vi var gotlänningar båda och fick bra kontakt.
Arne berättade för mig, att trots att Venus har olika faser, så är det ingen större skillnad på ljusstyrkan, för när Venus är full är den som längst bort, och när den är som en skära är den som närmast jorden. (Hoppas jag kommer ihåg rätt, så att jag inte missförstått Arne.)
Arne lät mig aldrig känna, att jag var honom underlägsen, när det gällde astronomi. Han lyssnade på mig när jag sa, att planeten såg ut att ligga några decimeter från den och den stjärnan på himlavalvet, (Vi hade inte samma mått. Jag räknade cm och decimeter. Han pratade om grader.)
Arne hjälpte mig att få bilder från rymden av planeter, nebulosor och vintergatans galax m.m. Jag gjorde ett bildband med hjälp av hans bilder och var ute på en del platser och visade det. Jag hade fått ut boken ”Längtan efter tro”. på Skeab/Verbums förlag 1982 och tog kontakt med förlaget, för att se om de ville ha mitt bildband. Så jag åkte upp och visade det och mannen som såg det var artig och sa berömmande ord om det, men bildbandens tid var ute. Det fanns andra och bättre hjälpmedel.
Arne hade också en fin humor. Han berättade om, när han av Gotlands nation fick i uppdrag att hämta den äldste Gotlands nationsmedlemmen på centralstationen till en fest de skulle ha . Han blev då av sina kamrater utsatt för s.k. practical joke . Han fick hämta ut ett skelett ur en av boxarna på stationen och sedan gå med skellettet till Gotlands nation och sitta bredvid skelettet på festen.
I september i fjol sas det i tidningar och TV, att man skulle kunna se en nova i stjärnbilden Norra Kronan. Man hade sett novan på 1940-talet någon gång, och nu hade man räknat ut att man skulle kunna se den på nytt. Jag tittade här i Buttle varenda kväll och ringde Arne ofta och rapporterade, att jag inte kunde se någon nova. Han sa då, att den skulle visa sig i närheten av stjärnan Beta. (Stjärnorna i Norra Kronan har namn efter det grekiska alfabetet, Alfa, Beta, Gamma, Delta o.s.v.) Tyvärr fick jag aldrig se någon Nova i Norra Kronan. Arne kunde konstatera att Novan uteblivit. Man hade räknat fel.
Vi pratade även om ”Betlehemstjärnan”, som man kunde uppleva till jul för något år sen. Många tror att Betlehemsstjärnan består av en konjunktion mellan Jupiter och Saturnus, som inträffade år sju före Kristus. Arne berättade att ”De vise männens” väg till Jerusalem gjorde att stjärnan försvann för dem, men att den blev synlig igen. (Jag förstod nog inte riktigt, så jag kan ha missuppfattat det.)
Arne var ute på olika platser på Gotland och berättade om rymden. Bland andra platser, så var han på Albatrossmuseet i Herrvik och berättade. Där jag var med och lyssnade på honom.
Jag föreslog honom, att vi skulle göra ett program tillsammans om rymden. Han med all sin kunskap om rymden och jag med en tolkning av skapelseberättelsen ur teologisk synvinkel. Han var positiv till idén, men det blev inget av det.
Jag minns Arne som en god kamrat, en glad och vänlig själ. Jag saknar honom och det är som att det inte är lika roligt med stjärnhimlen längre. Det är inte längre någon som vill höra på mina funderingar.
Sunes blogg 