I natt drömde jag om Hajdeby igen.
Jag drömde att jag var tonåring och nyss fått traktorkort. Vi, min kompis Harry och jag, hade varit i Katthammarsvik och sökt efter flickor kvällen innan. Det hade blivit sent innan jag kom hem, och när jag vaknade på morgonen, satt min far och mor och min äldsta syster Gunborg och åt frukost. De var oroliga, för det såg ut som om det skulle bli regn, och höet som var torrt måste under tak, för att inte bli förstört.
”Jag kan ta traktorn och försöka dra ut höblåsarn”, sa jag. ”Vi kan väcka Gösta, min bror. som kan hjälpa mig”. Jag gick upp trappan för att väcka honom, men han var inte där. Sängen var tom. Då mindes jag att han dött strax innan jul. Det var inget annat att göra för mig än att gå ut och starta volvotraktorn, den gamla T 22.an, och försöka dra fram höblåsarn själv. Vad jag ”äslade” med att få ut den tunga höblåsaren. Ännu svårare var det att få på de stora rören till höblåsarn ensam. När jag äntligen lyckades få allt på plats och skulle blåsa in höet, var det någon som sa: ”Du kan inte blåsa in något hö på loftet här, för gården är ju såld.”