(Foto Sally Hafdell)
Det händer mig ibland, att jag är rädd för att det blir för mycket av Sune Österdahl i min blogg. ”De star mi upp ei halsn”, som Allan Nilsson sa i Närrevyn. Det är jag ibland rädd för att många tycker om min blogg också. Jag tänkte därför göra ett uppehåll med min blogg, men så skrev Inger Eriksson en så gullig kommentar på FB i dag, och som jag blev mycket glad för och som jag återger här.
”Inger Erikson
Sune må så vara att ditt utseende förändrats men densamme jordnära vänliga o timida Sune finns kvar (timid i betydelsen ingen uppmärksamhet på sig själv)”
Kanske upplever inte alla att jag är så självupptagen, som jag trodde. Jag fortsätter med min blogg ett slag till.
Här kommer min syster Bojans dikt ”Vårvintar”
Vårvintar
De var ei fibruari,u int någ snåi u eis.
Nukk tykkt vör väl iblant, de är konstut pa någ veis
Vör kund int riktut vite, um haustn dråigar kvar
Ellar um de alltraidu pa väg mot vårn var?
Vårn blai otulu, ha gynnede till slut
Me ti u sätt ut blommar, be husvägg u be knut.
Da vakkne gubben Vintar u ruskede pa si,
Va är de här ti gäres? Tror di di slippar mi?
U fast ja har försiv mi, så skall di nukk fa se
Va gamle gubben Vintar, ännu kan orke me!
Så han for stei ti Ryssland u samle eis u snåi,
U skjauted me kanonar, mot fastland u mot åi!
Vårn blai så laisn, skall meine blommar dåi?
Men soli greind u sägd att nukk klarar di leit snåi
Ga du ei sängg u lägg di, fast Vintan kan va vass,
Så far han ändå gi si, nån gangg ei släut av mass!
Själv har ja vart klainar u känt mi matt u svag
Men kännar ja bleir starkare för var nöiar dag.
så vårn gikk ei sängg u drog täkke yvar si.
Da far du säkat luge, att snart du väkkar mi!
Bojan
Sunes blogg 