Självporträtt. (Selfish)
Jag närmar mig 82 års ålder. Tycker att några saker är besvärliga. Bland annat att man inte får träffa en levande människa i en telefonväxel, när man ringer ett samtal, utan när man ringer får man ett automatiskt svar från någon sorts talmaskin. Talmaskinen ger då mängder av val man ska göra. Tryck hit och dit. Mina sidor och Bankid och allt vad det heter. Tänk vad många 80+ det är som inte har något Bankid eller inte har en aning om vad Mina sidor är. Tänk om det fanns en levande människa i en telefonväxel, som man som 80+are kunde få rådgöra med och få hjälp med vad man skulle hän. I detta fall skulle man nog kunna säga: ”att det var bättre förr”.
Jag minns butikerna förr i tiden.
(Foto: Allan Larsson, min svåger. Han har fotograferat Kerstin Ohlin och min syster Bojan utanför konsumaffären i Kräklingbo.)
Det hände ofta att jag som femtonåring fick cykla till ”bodi” med en ägglåda med ägg i och med en bodnota som mor gjort i ordning. Man lämnade fram lappen där det stod på vad mor ville ha och så sprang de unga töserna efter allt och packade ner i ägglådan. Sen var det bara att ta lådan och cykla hem igen. Vilken service
Nu för tiden har jag det också bra, för det är i regel min hustru som handlar. Jag tycker det är besvärligt, för jag hittar inte sakerna, så därför sitter jag helst kvar i bilen, när hustrun handlar.
Syster Bojan berättar bättre än jag om hur det gick till förr i Handlesbodi. Bojan skriver på gutamål.
Handelsbodi
Bodi ei sokni, ha var int så stor,
män häir fikk män plass mä mik mair än män tror.
U kundar di kåm ifran gardar u ställar,
di kaupede kaffi u braustkaramellar,
u reisgrön u snäus u så såkkar u jäst.
Di fläst kom pa cykel, en dail kom mä häst.
En dail kom mä traktor mä källingi bak.
Ha sat där mä ägglådu pa ett leit flak.
Häir samlädes alle, bad gamble u unge,
En dail bärd pa ägglådar som var reit tungge.
När lådu hadd väges ha skudd plukkes ör.
De di fikk för äggi, de handle di för.
Särkar u tråd u sjarmösundarbyxar,
u reivar u spadar u sagar u yxar,
u dailar ti hynslyktar mä fotogen.
Mä bussn kom bröe, han såm kård hait Sigren.
Kundar pa äutseidu disken fikk sta
u töisar ränd ättar allt di vidd ha.
Ei pakkhäuse där kund män kaffi fa male,
där samlädes gubbar ,bad tjokke u smale.
Här drakk di en öl fast di inte fikk lug,
ei take hängd treskor u styvlar u tug.
Ei hörne a tunne mä stäur islandssillar,
u gubbar di jaugar u greinar u dillar.
Ganggjan u speik u så färg u hynsfodar
u ståltråd till täunar såm gärdes av trodar,
purös masonit u så kalk u cement,
u här kund män fa reidu pa allt såm hadd hänt.
Källingar greinde u slo si pa kneiar,
di haldar raidu pa alle såm freiar,
nöi handlan, han är visst fran Aikst ällar Sproge,
di tykkar di set att han har ett gutt auge
pa ain av de töisar såm jobbar ei bodi.
Ei bodi fanns till u mä kärlaik, de trod di.
Hur gikk de mä bodi u daim såm finns här.
Jo, nå far di gleid till en snabbköpsaffär,
såm liggar langt bort ei en hailt annen ort,
män va gär väl de, um de bäre gar fort.
U handlan u töisi blai gamble u gra,
till körgan ei sokni di kåm da u da.
Namni pa stainar di kännde igen.
Här liggar en kund u här liggar en vän.
Di sag daim framför si, u tänkt att da sto di
pa dann seidu disken, ei o gamble bodi.
Bojan
Sunes blogg 