”..Da glädes marki där Du gar fram..”

(. Ordet kalreis på gutamål är väddklint på svenska.)

Den bortgångne skalden Gustaf Larsson skrev en så fin dikt, Tro, som betyder mycket för mig. Dikten har kommit att betyda mer och mer för mig.

TRO
Har däu tro sum jär stark
fallar haugmod pa knei,
singar sanglausar fäugel,
glångar torraste trei.

Har däu tro sum jär stark
vaxar gröide pa stain,
braidar kalreis´n rosar
pa dein akarrain.

Har däu tro sum jär stark
kummar tveivel pa skam.
Da glädes marki
där däu gar fram.

Det händer ibland att jag tycker det finns mycket krav i vår kristna tro. I brevlådan kommer det ”tiggarbrev” ibland flera gånger i veckan till alla möjliga hjälporganisationer. Personer, som skulle må bra av att jag besökte dem, men jag orkar inte alltid göra det. Älska sin nästa och inte tala illa om någon, Konstiga tankar som flyger och far.

Jag minns en from gammal klockare som sa, att när vi tagit emot nattvarden och därmed fått syndaförlåtelsen, så hinner man inte komma tillbaka till kyrkbänken, förrän man tänkt felaktiga tankar. Jag börjar misstänka, ju äldre jag blir, att det kristna budskapet bygger inte på gärningslära. Det handlar om något annat.

Jag tror, att Gustaf Larsson anade vad det handlar om, när han skrev: ”Da glädes marki där du gar fram..”

Det finns sådana människor. Jag tycker mig ha mött sådana. Människor som man blir glad över att möta, ja marken gläds där de går fram. Barnen, våra barnbarnsbarn är ex. på sådana. Jesus säger om barnen, att de är de största i Himmelriket.

Vad kan det bero på att de ger sån glädje? Jag tror att det har att göra med kärlek. De känner sig älskade. Tänk om jag också kunde förstå att jag är älskad av Gud, att han tycker om mig, trots att jag inte ger tillräckligt med pengar till nödlidande, att jag inte lyssnar tillräckligt på människor som behöver mig.

Jag skulle önska att jag kunde förändras så, att jag förstod att jag är älskad av Gud, trots att jag inte alltid gör som han vill. Kanske skulle jag då förändras så att jag utan grämelse och känsla av krav gav till de fattiga och gav mig tid att lyssna och hjälpa dem som jag kan hjälpa.

”Da glädes marki där du gar fram.” Ju mer jag tänker på Gustaf Larssons ord, desto mer anar jag att han med sin dikt kommit på något stort.