Mardröm

I ”netres”, natten som gick, hade jag en hemsk mardröm. Jag drömde att jag var tillbaka på 50- talet och bodde vid Hajdeby. Vi, en sju, åtta ungdomar, mina äldre syskon och grannens två ungdomar. En av dem var min bästa kompis, Harry. Vi var båda i 11-12- års åldern.

Vi hade varit på bio i Katthammarsvik och cyklade hem därifrån. Det hade börjat mörkna och vi cyklade ”Bastuvägen”, en genväg till Hajdeby från Gammelgarn. (Namnet ”bastuvägen” kom troligen av att det varit en linbastu tidigare i början vid vägen. Den brukade vi använda till lekstuga på 50-talet) Nåväl, när vi ungdomar cyklade hemåt var det mycket stoj, glam och skratt i sällskapet. Längs med vägen fanns ett litet hus, som vi kallade ”Tattas torp”. Vi stannade en stund där utanför och fick se, att det kom ut en präst från huset. Det hade börjat mörkna, och vi frågade prästen om det hade hänt något? Han sa: ”Jo. Det är en man som har dött därinne”. Prästen sa inget mer utan åkte i väg.

Tysta cyklade vi de 600 meterna till vårt hem till Hajdeby. Harry och jag stannade för att prata lite innan han skulle gå hem till sitt. Vi fick för oss att prästen bett oss om att stänga grinden där vid ”Tattas Torp”, men att vi hade glömt det. Harry och jag bestämde oss för att cykla dit igen och stänga grinden. Harry, som var den modigaste av oss två, gick dit för att stänga. Han betedde sig underligt. Han bara gned och gned med handen på grinden. Jag undrade varför han bara gned på grinden och sa till honom att stänga den. Han sa, att han ville inte lämna fingeravtryck, så vi skulle få skulden. Jag sa: ”Ähh, Stäng grinden bara!”
Han sa: ”Stäng själv!” och så vände han och gick hemåt.

Jag stängde grinden, och då öppnades dörren till torpet, och en mycket blek man med en snara om halsen stapplade nerför den lilla trappan. Jag rusade fram och försökte få upp knutarna på snaran. Då upptäckte jag att mannen var död. Där stod jag ensam och försökte få snaran av halsen på en död man, ett spöke och förskräckt ropade allt jag kunde: ”Harry, Harry. Kom och hjälp mig!”

Gunvor, min hustru, hade hört mig gny i sömnen och väckte mig med orden: ”Har du mardrömmar nu igen?”