Min syster Bojan har skrivit en så fin dikt år 2010 om min broder Yngve . Han är nu på äldreboendet i Katthammarsvik, men då var han ensam kvar vid Hajdeby. Fotot av Hajdeby är taget av min kompis Harry Hanell år 1964. (Favorit i repris)
Seist
Han sitar pa bänken pa trappu
u keikar mot gräusvägen äut.
Lauen pa lönni har gäulnä,
han kännar att summan jär släut.
Nå jär de tomt häir ei gardar
sän seist summargästn försvannt
Di seir aldri haustsol såm skeinar
u löisar pa lautrei så grannt.
Naj, nå vill di haimat till städar
u gatljaus när kväldn bleir mörk,
u hauststårmen tjautar kringg gardn
u rykkar ei tallar u björk.
Nästn hail lev har han bot häir,
han kåm aldri bårt häir efran.
Förr fanns de folk häir ei gardar,
de fanns bade gamle u ban.
U karar såm jobbde pa akrar,
di gikk ättar hästar u harv,
u ättar saningsmaskinar
u fylgdes av mavar u sparv.
Nå äir allt ut-arränderet
häir baitar nå lambi e dag,
för u halde buskar fran akrar
u för u fa Eubidrag.
Näir han var ban, var män tvungen
u odlä den mat män skudd ha,
u pärar skudd räkk fram ti summan
u mätte bad stäure u sma.
Di jagede rabbis pa vintan,
de mangg ganggar räddningi var.
Da var di tåll såm var sultnä,
e dag äir han einsummen kvar.
Rabbisar di har bleit sjaukä,
di däugar int länggar ti mat.
Nå gar han me hundn ei koppel,
han har bleit hans bäste kamrat.
Han sitar pa bänken u keikar,
nå kummar visst biln me post.
Han gar ti grindi u yppnar
a låd såm äir raodar av rost.
Postn jär för de meste
reklam efran bodar ei stan,
me bildar pa kleidar för töisar
u rolie sakar ti ban.
Han fikk varken ban ällar källingg
u teidn försvannt allt för fort.
Hans bror äir visst äute u raisar,
för häir kåm de me postn ett kort.
Han keikar pa korte u tänkar,
däir har aldri summan någ släut.
Däir slippar di kyldi u mörkre
u snåi, så män int kummar äut.
Tänk um män kunde fa raise,
u blei bårte tiss ladingen kom
u slippe langg ainsummne vintan,
män da skudd hailä böen blei tom.
Så gar han ett slag i kringg gardar,
u seir att allt äir såm de skall.
De kan nukk va bra u va bårte,
män haim äir säkrare e alla fall.
Han skudd väl ha gärt någ at häuse,
män va äir de för mainingg mä de?
Han förstar att de bleir summarställe,
den dag han int länggar äir me.
Da fällar di nukk gamle lönni,
ha sto häir, näir far hans kåm heit.
Di rustar nukk upp bäggi flyglar,
u byggninggi putsar di veit.
Fein-kläide mänskar skall ga häir,
langgt bårte fran jäkt u fran stress,
u ”Hajdeby åtta tre åtta”
bleir deres summar-adress.
Bojan
