Jag skrev tidigare att jag träffade Lennart Walman på äldreboendet Vardaga i Katthammarsvik för en fjorton dagar sen och att jag då fick två böcker av honom. I dag har jag läst ut den ena.
Lennart Walman och jag träffades när vi bodde i Eksta. Han var då distriktsköterska i Klintehamn och våra vägar möttes då och då. Jag fick en stroke för 10-15 år sen och förlorade läsförmågan. Den kom dock tillbaka ganska snabbt, men jag läser inte riktigt så fort som förr. Jag har blivit något av en dyslektiker tror jag.
Nåväl. Gunvor påstår, att hon aldrig sett mig läsa så ofta och mycket som när jag fick boken av Lennart.
På baksidan av boken kan man läsa:
Det är en dramatisk berättelse baserad på verkliga händelser.
Det håller jag verkligen med om. Det är en hemsk(t) spännande, otroligt grym och i viss mån kärleksfull berättelse. Han skildrar Olof Skärströms släktingars öden och äventyr, däribland Anna Susanna Teolindas. De råkar ut för de konstigaste saker. Är bara hälften av allt de råkar ut för sant, så skulle det räcka till många böcker.
Boken är ju en roman, så allt behöver inte vara sant. Det är författarens frihet att göra det bästa av det, och det gör Lennart Walman. Jag hade svårt att slita mig från boken. Gunvor hade rätt i sin iakttagelse, att jag läste ofta och mycket i den.
Lennart är en mycket god berättare och skriver med ett driv på ett sätt som passar mig utmärkt. Tack Lennart. Gunvor läser nu Anna Susanna Teolinda. Jag tror inte att hon släpper den så snart. Själv skall jag nu börja på den andra boken jag fick av Lennart. Den heter Fri som vinden, med en bild på en indian på omslaget.
Sunes blogg 