Vad skulle vi gamlingar ta vägen..

Om vi inte hade våra barn och våra mågar och sonhustru och barnbarnets man och barnbarnens sambos, och alla barnbarnsbarn.
(Det blev en lång och krånglig mening, men man vill ju ha med dem alla. De betyder så mycket.)

Hade jag inte fått hjälp av sonen Kent hade jag inte kunnat skriva den här bloggen. Word Press hade hakat upp sig på något sätt, och jag kunde bara läsa vad jag skrivit i min blogg och inte skriva något nytt. Då ringde jag Kent klockan tio på kvällen. Vi använde oss av Team Viewer, så han kunde ta över min dator på telefon. Han har magiska fingrar, för när han tog över datorn så funkade det.

Jag har hållit på med datorer ända sen år 2000 då kyrkobokföringen datoriserades. Ändå behärskar jag datorn inte lika bra som våra barn och barnbarn. Ja, frågan är om inte de äldsta barnbarnsbarnen snart kan mer än jag, när det gäller datorer.

Jag undrar vad det beror på? Jag är inte dum, hade ganska bra betyg i skolan och ändå….. Jag fattar inte mycket, när det gäller datorer. Kan det vara en generationsfråga?

Det är inte bara datorer det gäller. Vi får hjälp med allt möjligt, såsom när barnbarnets man, Gustav, som varit fönsterputsare , putsade alla fönster i vårt hus i Buttle i påskas. Det har hänt att jag putsat fönstren själv i Buttle, men vilken skillnad på resultat. Jag skyllde på att det var gamla fönster med en massa fläckar i själva glaset som blev kvar, men när Gustav hade putsat dem, syntes inga ränder eller fläckar. Kan han också ha magiska fingrar?

Mågen Thomas har hjälpt oss byta däck. Ja, alla bidrar de med att hjälpa oss på olika sätt. De minsta barnbarnsbarnen kanske inte praktiskt kan hjälpa oss så mycket ännu, men de hjälper oss med att sprida otrolig glädje.

Ja, vad skulle vi gamlingar ta vägen om vi inte hade vår kära familj?