För drygt 50 år sen gick jag grundkursen i religionskunskap. Vid kaffet på rasten kom jag att tala med läraren Hans Nystedt. Jag sa, att när en person var full och utan hämningar så visade han sin rätta personlighet. Hans Nystedt sa då att en person utan hämningar var mycket farlig och en galen person. Han hoppades verkligen att jag hade fel.
Det är möjligt att jag tolkar vad som sas i TV programmet fel, men när nu detta är skrivet funderar jag på följande:
1.Vetenskapligt sätt är vår personlighet till 50% beroende på arv. Det innebär förstås att vi inte alls behöver likna far eller mor. Det sägs att vi ärver minst 10 generationer bakåt. En enorm blandning av gener. Det kan jag förstå.
2.Barns föräldrar har ingen betydelse för deras personlighet, sas det i TV programmet. Jag undrar, om inte barnets föräldrar har en enorm betydelse för deras personlighet. Det är väl där barnets grundväringar i personligheten präglas. Barnet får av sina föräldrar lära sig att inte stjäla, ljuga, mörda o.s.v.
I programmet sas att det är kompisarna som präglar deras personlighet.
3.Någon sa att personligheten var så gott som omöjlig att ändra på. Det skrämmer mig. De med en personlighet, som är våldsam, har en benägenhet att stjäla, vara våldsam och döda.
Om det är så gott som omöjligt att ändra sin personlighet, då kan det tyckas onödigt för samhället, att för enorma kostnader försöka ändra deras personlighet.
Ändå finns det bevisligen människor, som efter att ha haft en religiös upplevelse, helt ändrat sitt liv och blivit goda samhällsmedborgare.
4. Det sas i TV programmet också att det är på ålderns höst vi människor är lyckligast. Jag har arbetat som präst i snart 50 år och sett många barn, ungdomar, medelålders och gamla människor. Det är inte många av de gamla som jag sett vara lyckliga. Tvärtom de plågas av sjukdomar av alla de slag. Vet att de snart skall dö. Jag tror, att vi gamla på ett sätt mer eller mindre accepterar sjukdom och död. Förstår att vi har inte annat att vänta, men särskilt lyckliga för det är vi nog inte. Jag är 81 år och har just nu en förskräcklig ryggvärk och ischias, så det gör mig inte särskilt lycklig. Jag älskar den tid då jag kunde dansa, spela pingis, tennis och badminton, och när kroppen på alla sätt fungerade som den skulle. Då var det livat.
Jag talade med min syster Bojan, som fyller 84 år i år om det här och hon sa, att hennes lyckligaste tid det var i 60 års åldern, då barnbarnen var små och hennes make ännu levde.
Sunes blogg 