Fotot från början på 1950 talet. Det är vi fem syskon som nu är kvar livet, Bojan, Gunnar, Yngve. Framför: Bettan och jag själv, Sune. Vi var nio syskon från början.
Bojan och jag har ibland skrivklåda, tycker det är roligt att skriva och berätta. Vi tycker det är fantastiskt med FB, som ger en möjlighet att få ut till alla vad man skrivit och berättat. Den som vill kan läsa det, och vill man inte låter man bli. ”Rätt använt” är FB en gåva till ”vanligt folk”.
För min del har ”skrivklådan” ökat med åren. Förr när man var aktiv i prästtjänsten hade man inte samma behov av att få skriva. Det skulle skrivas predikan till varje söndag. Griftetal, vigseltal och doptal.
Ibland var det snärjigt att var präst. Jag minns en gång, på 90 talet när jag en lördagskväll skrev en predikan till söndagen. Jag var ovan med datorer och höll på länge med min predikan. Kl. halv tre på natten var jag färdig för att skriva ut den. Tryckte på fel knapp och det enda jag fick kvar av mitt manus eller predikan, det var Amen.
Anneli, vår dotter, som är en spjuver brukade ibland fråga, när hon skulle gå med i kyrkan: ”Har du någon fräsch predikan i dag pappa eller har Du varit på loftet?”
(Jag hade sparat alla predikningar i en sorts låda jag hade på loftet.)
Jag kom att tänka på Birgit von Eckermans inlägg i går om blommor, en humla och något om lärkan i skyn. Jag skrev en kommentar, där jag berättade om när jag utomhus åt tårta och plötsligt fick något annat på tårtfatet, och prästen Nils Huhta sa: ”Lärkan slår i skyn sin drill”. Jag var så ivrig att kommentera Birgits bild, så jag orkade inte se efter hur schwarzwaldtårta stavades, det var just den tårtan jag mumsade på och det var snarlik detta som föll ned på mitt fat från skyn.
Det påminner mig om en gammal historia där en man frågade en annan om vad för sorts bil han hade? Mannen svarade: ”Det är en Volvo”. ”Är det inte en Mitsubishi Du har”, frågade den andre. ”Ja, det kan Du säga som inte har några löständer”.
Sunes blogg 