Jaulote 1944

Jaulnat. Klukku är leit yvar två. Sokni liggar ei mörkar. De fleste sivar.

Längs sokenvägen söns a leiti lykte svängg fram u tibaks. Vem är de som är ut u gar mitt ei nati?

De är tu ban som kummar vägen fram. Bani är int så sma, töisi är toll år

Sorken är te;e. De är välkleide ban. Töisi har kappe u a mysse söd av kaninskinn. Kofte u kålle. Varm undarkleidar. Ett leivstykke mä strumpband som sitar fast pa knappen pa haimstikkne langgstrumpar . Skor u buttinar.

Sorken har jakke u byxar av ylletöig, skörte u varm undarkleidar. Mysse mä slabbar som gar u fäll ner yvar åiru. Skor, u galoschar som är leit för store.

” Va såilar du mä? skynd di nå, du vait jo att vi har mik u gäre!”

” Ja kan int ga så fort, galoschar glappar u farar av. Ja far skavsår pa hel;n”.

” kum skall vi se. Vi stuppar ei nasdaukar fram ei tear så kansk di sitar bättar. Seså, nå sitar di nukk pa.”

Vägen är int obekant för bani, de är daires skolväg, men aldri har di gat här ainsumne pa nati. Allt ser så annurlunde ut. Int ett ljaus ellar a lampe ei någet finstar. De är mörkt be Storstu, be Leistu u be Astu. Mörkt ei bodi u pa post:n. Sorken gnällar leite. ”Va måst jaulotu var så oskaplit telit för?”

” De är så de är bestämt, jaulotu börjar klukku fem. Pappa far gär de här varinda jaulnat.När han nå blai sjauk, så far vi sök u klar av de.”

Bani var framme be körku. Di var int rädd för körrgan. Daim död som far hadd grävt ner här vidd daim inge ont. Di hadd vart mä far här mangg ganggar, män aldri pa nati. Di fikk upp körkduri. Av mä buttinar u galoschar.

Skene fran daires leile lykte gärd konstuge skuggar ei de mörke körku.

” vi måst gynne mä u fa eld ei kaminar så de hinner blei varm tiss körkfolke kummar.”

Framme ei körku, där bänkrader to släut, sto tu store hauge kaminar.

De fanns a luke nertill där män skudd börje elde,u luke upptill där man kund lägg in vid när man fat en ordentli glaudbakke.

” vi tar var sin. Du måst gynne me tjärvid u sma vidbitar.”

” hur mik är klukku? Vi måst kumm ihåg u ringt ei körkklukku bi feire”

Töisi to upp fars klukku ör kapplummu . ” jo de är snart dags.”

Töisi to tag ei raipe, aldri förr hadd ha ringt ei körkklukku. Ha drog så mik ha kunde men de händ ingenting. ” vi far hjälpes at, de gar så tungt.”

Fast di drog bägge tu, så vidd int klukku ga igangg.

” Far sägd att de fikk gär de same mä ringningi klukku feire um vi int klard av de. Lasse Sigers brukar alltut kum teilit ei körku. Han brukar hjälpe far u han vait hur de skall vare. Ljausi skall tändes pa altare, prediksstol;n u ei de store ljauskronar ei take. Jaulgränar framme ei kore skall vi tände seist. De sma ljausi brinnar int så längge.”

Klukku närmd si hall fem. Da kom någen ei körkduri. ” farbror Lasse, bra att du kom! Far är sjauk u vi klar int av u ringt ei klukku.”

” ja försto att någ var gale, när int körkklukku ringd be feire, ja skall hjälp er ban! Bra att ni har fat eld ei kaminar. Nå ringar ja ei klukku, ni kan tänd gränar

De finns langge stakar ni kan använde.”

Organist;n kom mä en lapp mä numrar pa psalmer som skudd singes.

Töisi hängd upp siffrar pa tavlu undar prediksstol:n. Mair vid ei kaminar.

Nå var körku så vakkar ha kund blei.

” du sork, far ga pa läktan u tramp luft ei orgl;n. Du sitar nere u läggar in ei kaminar undar andre psalmen. Ja gar ei sakasteu u hjälpar präst;n mä kleidar.”

Så kom da präst;n u jaulotu kund börje.

—Var hälsad sköna morgonstund- Nå var körku full av sokenboar som sjöng.

När allt var yvar sägd Lasse ti bani: ” ränn ni haim, ni har var teilit uppe. Ja släkkar u gär i ordning. Ja har prat mä präst;n. Han skudd sök u ringg u fa tag ei dokton ti klukkan. Di har jo telefon ei prästgard;n nå.

Mä galoschar ei handi gikk de fort u ränn haim. Bani var haime be sjauteid;n.

Mor to fram smörgåsmat u äppelkaka. Sen gikk bani ei sängg u sivd fram ti ettarmiddagen. Dokton kom u kekt till klukkan, han fick medicin u skudd nukk snart blei bra igen,

Sorken sägd att han vidd ga till hajstädvät. Där hadd ungdomar sätt upp a eissnurre. ” du gar ingenstänns, de är jauldag, u da haldar män si haime!”

” jaha, ja trod jauldagen var igår.” De är leit u blei dagvill när män far ga upp mitt ei nati u var klukkare ei fars ställe.