(Utsikt från vårt sovrumsfönster i Visby)
Advent är mörker och kyla.
På jorden är krig och kallt.
Man drömmer om fred och om vänskap,
Men bråkar och slåss över allt.
Så skriver Margareta Melin i Svenska kyrkans psalmbok 609:1 versen.
Under min aktiva tid som präst tror jag att jag alltid började min predikan första söndagen i advent med att läsa just den texten.
I år är texten mycket aktuell. Krig i Ukraina och Israel. Ja även i vårt eget land är det höjd beredskap. Många våldshandlingar förekommer.
Det händer, att jag frågar mig att om nu också Sverige skulle drabbas av kriget, skulle jag som arbetat i kyrkan sen 60 -talet kunna vara till tröst och hjälp i allt lidande. Jag hoppas det, men är inte säker på att jag inte skulle vara lika rädd som alla andra.
Jag är gammal, och det är livets gång, och jag försöker acceptera det, att vi som är gamla ska tas bort. Men jag tänker på alla nyfödda barn och ungdomar, som har hela livet framför sig. Hur ska vi i kyrkan kunna ge tröst och hjälp?
Kanske har kyrkan spelat ut sin betydelse för många. Fler och fler lämnar vår svenska kyrka.
Jesus sa en gång till sina tolv apostlar, när många lämnade honom: ”Inte vill väl också ni gå er väg?” Simon Petrus svarade: ”Herre till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord.”
Simon Petrus svar: ”Herre till vem skulle vi gå?” Du har det eviga livets ord”, betyder mycket för min egen del. Kan vi tro det, så är det en fantastisk rikedom vi har i vår kyrka. Tänk att Herren Jesus Kristus besegrat döden och erbjuder alla som tror på honom evigt liv i glädjen hos Gud.
Visst skulle det vara till hjälp, om det blir ännu mer oro i vår värld, om vi var starka och höll fast vid kyrkans tro, att det finns hopp om en bättre värld.
I tredje versen i psalm 609 skriver Margareta Melin:
Advent är väntan på Kristus
Kom Herre, kom hit i tid.
och lär oss ta hand om varandra
och leva tillsammans i frid.
Sunes blogg 