(och lite annat)

(Foto av Martin Lönnebos frälsarkrans)
Det är konstigt att när jag får en idé till en blogg som dyker upp i hjärnan på mig, då har jag svårt att koncentrera mig på något annat. Jag skäms lite över att jag inte kan koncentrera mig på att be för min familj och alla andra jag lovat att be för med hjälp av Frälsarkransen. Hela tiden dyker bloggen upp, när jag försöker be. Det gäller också när jag äter frukost och bäddar. Jag vill komma igång med bloggen så fort som möjligt. (Det tycks vara så för mig, att får jag någonting i skallen, då måste det ske med en gång.)
Nu då, äntligen ska jag berätta vad som hände mig häromdagen. Jag hade ett viktigt möte, som jag blivit ombedd att vara med på. Jag tycker om att vara i god tid och märkte att jag kom en halv timme för tidigt till mötet. Jag tog därför en promenad in till vad som tidigare kallades Domus på öster.
Där mötte jag en gammal klasskamrat. Vi gick sju år tillsammans i skolan och vi gick också och läste tillsammans. Det var ett kärt möte oss åttioåringar emellan. Plötsligt mindes jag en kväll efter läsningen, när jag följde henne hem en bit på vägen. Vi var nog inte kära i varann, men plötsligt kysstes vi. Det var första gången jag kysste en flicka. Jag var 14 år och okysst tidigare, men det talade jag inte om för henne. Fast jag tror, att hon visste det ändå på grund av mina tafatta försök.
Det blev i alla fall ett härligt möte häromdagen. Vi möttes bara en kort stund och jag kände att jag möttes av en otrolig värme, tillit och glädje. Några fler ”pussar” blev det däremot inte.