Min vän Harry 80 år

Foto Gunvor Österdahl. Båtresa på Moselfloden i september.

Harry och jag träffades hösten 1946. Vi var i treårsåldern, när vi träffades. Min stora familj hade flyttat till Hajdeby och Harry och jag blev grannar och mycket goda vänner. Vi hängde ihop jämt. Det hände att vi gjorde bus, såsom när vi var i tio årsåldern och såg en buss åka upp till Torsburgen. Då tog vi våra cyklar och skyndade efter. På Torsburgen finns en grotta som kallas ”Svart Stuu” och som på den tiden var alldeles mörk. (Nu är den inte mörk längre, men då var den mörk). Harry och jag skyndade före turisterna ner i grottan och tryckte oss i mörkret mot bergväggen. Turisterna trevade sig fram i mörkret längs de svala väggarna och vi stod alldeles tysta och när turisterna plötsligt kände våra varma ansikten skrek de för full hals. Vi sprang snabbt därifrån.

Vi gick i samma klass i folkskolan. Vid 18 års ålder fick jag arbete på länsmejeriet i stan och våra vägar skildes. Harry körde runt med traktor och vagn i de närliggande socknarna och hämtade mjölkspann, som senare med lastbil fraktades till länsmejeriet i Visby.

1962 ryckte vi in i det militära. Vi blev befälselever och fick numren 5 och 6 och hamnade på samma logement. Efter ett år var det så dags för muck. Harry fortsatte den militära banan och blev bland annat idrottsofficer. Jag hoppade av och gick tillbaka till mejeriet.

Harry och jag har många gemensamma minnen. Han är min bästa kamrat och har hjälpt mig ett flertal gånger. Vi har båda kommit upp i åren och får nu åka buss gratis inom Gotlands region.

Tack för att jag får vara din vän, Harry, må vi leva länge än, även om vi har svårt att komma ner i ”Svart stuu” nu för tiden.