Tacksägelsedagen

Faran med att använda gamla predikningar.

Gunvor och jag var i kyrkan i dag på högmässa, Tacksägelsedagen. Det var en behaglig och trivsam stund, med fina psalmer, solosång och bra predikan.

Det jag tänkte berätta om det var en gudstjänst i en annan kyrka på Tacksägelsedagen på 1980 talet.(Jag är själv en gammal präst och visst har det hänt att jag också någon gång fallit för frestelsen att ta en gammal predikan. Jag minns hur hemskt det var, när jag såg tre biskopar i församlingen och upptäckte, att jag fått fel predikan med mig upp i predikstolen. Då var goda råd dyra.)

Ursäkta att jag spårade ur lite, men den här Tacksägelsedagen på 80 talet där jag åhörde en annan prästs predikan, så märkte jag ganska snabbt att han använt predikan förr. Prästen hade en tid tidigare varit präst på fastlandet. På fastlandet var det då vanligt att , eftersom det var tacksägelsedag så tog man in något av årets skörd, såsom potatis, morötter, äpplen o.s.v.

På gotländska landsbygden var det då ännu inte så vanligt att man tog in något av skörden i kyrkan. Nåväl prästen han ondgjorde sig väldigt över att man släpat in potatis och morötter i kyrkan. Vi fyra fem, som var där fick oss en rejäl utskällning av prästen i predikan. Han sa bland annat: ”Gud vill inte ha någ morötter i körku, han vill ha mänskar där”.

Jag log där jag satt i kyrkbänken. Det fanns inte en enda morot i kyrkan, ingen potatis eller beta heller för resten.