Jag fick beröm för en predikan jag hade på gutamål i söndags. Det var någon som tyckte det var tråkigt att jag slutat predika, för hon tyckte jag ännu hade något att ge.
Jag drabbades av högmod och tänkte, att det var kanske en bra idé att återge min bok längtan efter tro, som gavs ut på SkeabVerbums förlag 1982.Ett kapitel om dagen var min tanke att jag skulle återge i min blogg.
Jag hade inte läst boken på över 40 år och när jag började skriva ner första kapitlet upptäckte jag en del fel i boken. Jag hade skrivit att paret i granngården var gifta, vilket de inte var. Prästen, som var morbror till småskollärarinnan flyttade efter sin pensionering till henne och bodde där till sin död.
Likaså antyder jag att mina syskon var gudsförnekare allihop. Min äldsta syster var frommare än vad jag kanske någonsin blir. Hon gav sina småsyskon var och en sin egen aftonbön.
Dessutom tyckte jag inte den var så bra som jag först trodde. Det gick tokigt med avskrivandet och när jag fotade av sidorna blev det inte heller så bra. Det var ett misstag och inte meningen, att jag skulle återge den. Allting har sin tid, står det i Predikarens bok i bibeln.
Boken finns i ganska många exemplar på Almedalsbiblioteket, om någon vill läsa den.
För min del låter jag den nu ”vila i frid”.
Sunes blogg 