Blandade känslor

Fotot taget på 60talet.

Hajdeby är sålt.
Mitt barndomshem, Hajdeby, som jag bodde i från 1946 till 1961 är sålt. Yngve, min bror som ägde det, har flyttat till äldreboendet  i Katthammarsvik och huset blev tomt.

Vi hämtade våra möbler i går kväll, som vi hade i Östergarns prästgård och som vi lånade ut till Yngve, eftersom vi inte fick plats med dem i vårt hem i Buttle, när jag gick i pension.

Det kändes konstigt, när vi tog bort gungstolen från salen, som far hade gjort i just denna lokal. (Han använde salen som snickarbod. Vi syskon med fruar hjälptes åt att göra i ordning salen 2003.)

Jag kände först en form av befrielse över att Hajdeby blivit sålt. Huset stod tomt och vi syskon som ännu lever, är alla över 80 år, förutom Bettan som är 77 år.

Ändå kändes det lite underligt. Plötsligt mindes jag alla lyckliga stunder vi hade, när vi bodde där. Vi var många själva och många av socknens ungdomar sökte sig till Hajdeby. Vi hade fantastiskt roligt. Spelade fotboll, brännboll, kastade varpa och lekte många andra lekar. Ljusa fina minnen.

Naturligtvis minns jag också det som inte var roligt. Minns när mor föll genom ladugårdsloftet ner på cementen och låg avsvimmad en god stund. Minns farmors död. Hon som efter en stroke blev delvis förlamad och låg till sängs där vid Hajdeby i tolv långa år. Jag minns när far gjorde kistan till sin mor där i salen.

Vi flyttade ut de flesta av oss syskon. Far och mor dog. Till sist blev bara storasyster Gunborg och bror Yngve kvar. Gunborg dog och Yngve blev ensam ägare till gården. Han blev också väldigt ensam på vintrarna, eftersom han var den ende som bodde kvar i de tre gårdarna på vinterhalvåret. 
På 40-50 talen var vi 20 fast boende vid de tre gårdarna vid Hajdeby.

Ja, tiden går och allt förändras. Ändå är jag mest glad över att gården blivit såld. Tacksam för den tid som varit. Yngve har det bra där på äldreboende och slipper vara ensam. 

Salen vid Hajdeby med gungstolen som far gjorde. Salen har sex fönster. Foto Gunvor Österdahl.