Glädje

Foto från andra klass i Ala skola.

Jag minns att jag funderade redan i tidiga skolåldern på hur det kunde komma sig, att barn ofta var mycket gladare än äldre ?

Barn skrattade mycket mera än äldre människor.
Jag kom till den slutsatsen, att det måste bero på, att barn hade hela livet framför sig, och att det var länge innan de skulle dö. Äldre däremot kunde ju dö när som helst.

Kanske ligger det något i det. I alla fall vad det gäller mina syskon. Vi är alla över 80 år, förutom yngsta systern Bettan som är 77 år. Tänk vad vi alla skrattade och var glada och lyckliga, när vi var barn och växte upp. Nu är vi trötta, bekymrade och pratar mest om sjukdomar av alla de slag. Det är kanske naturligt, för en av bröderna bor ensam i sin lägenhet i Örebro och är mycket sjuk.

Det påverkar mig och jag förstår att det är som farsgubben sa, när mor sa något till honom att en vän gått bort. Då sa han bara: ”Det är vår tur nu”.

Dagligen hör vi på nyheterna om krig och olyckor från hela världen. Vi matas med talet om miljöförstöring och skräms med nya värmerekord på flera platser på vår jord. Det är så man kan tro, att Domens dag är nära.

Jag saknar glädjen. Vart tog den vägen? En släkting, som är över 90 år och som jag träffade för något år sen, sa: ”Jag längtar till Himmelen, nyfiken på hur det är där”. Han utstrålade glädje och framtidstro.

Så skulle jag också vilja vara. Jag vill inte bli en förgrämd och sur gammal gubbe, som jag känner att jag är på väg att bli. Jag vill vara glad och sprida hopp och glädje inför alla jag möter, men det är som någon sa, Det är mycket tankar, men lite verkstad.

Sankt Paulus sa: Glädjens eder i Herren alltid.