Glädjen eder i Herren alltid.
(Filipperbrevet 4:4)
Det är Midsommardag och naturen står i full blom.
Ryssen har ännu inte angripit Sverige och det råder fred i vårt
land. Barn och barnbarn och barnbarnsbarn ser ut att ha det bra och
lever i säkerhet och trygghet. Bara det är något att glädjas över.
Varför är jag då inte riktigt glad? Jag saknar ibland glädjen, skratten från förr.
Glädjen stod nästan alltid högt i tak, när vi syskon träffades. Skämten och skratten ljungade vid Hajdeby. Vi försöker nog alla att visa glädje ännu, men vi har blivit gamla. Lite bittra, lite förgrämda, trötta och har ont lite varstans.
Stora förändringar är på gång. Vi förbereder oss inför döden. Vet att livet går vidare för andra och att förändring sker, även om vi inte vill det.
Jag skulle önska, att jag kunde vara mer till glädje för andra. Vara trygg och säker i min tro och visa glädje och nyfikenhet på det kommande livet, som jag tror väntar på oss. – Men ändå..?
Sur, trött och eländig är jag allt oftare och hamnar i depressioner utan anledning, och Paulus som sa: ”Glädjens eder i Herren alltid”, – men han sa också
”Det goda som jag vill det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag”,
En riktigt glad midsommardag
önskar jag i alla fall alla som läser min blogg och alla andra också.
Sunes blogg 