(Fortsättning från 1,2)
3.Otto tänkte på alla intressanta samtal de tre stjärntydarna måste haft vid lägereldarna, när solen gått ner och alla stjärnor gnistrade och glimmade, De hade säkert väldiga diskussioner om vad de såg där uppe i skyn.
Otto tänkte på sin bror Martin som försökt visa honom med hjälp av en ficklampa och ett äpple månens olika faser. Det var också väldiga diskussioner om allt de såg på stjärnhimlen där vid Hajdeby. Han mindes också, när storasyster Gunborg och han själv som sexåring gick hajbyvägen fram en vinterkväll. Han hade då sagt, att han visste varför stjärnorna blinkade. De var fotogentorra och höll på att slockna, sa han. De hade inget elektriskt ljus hemma utan hade fotogenlampor, och när då fotogenen var nära slut på lamporna började de blinka innan de slocknade.
Otto funderar vidare på vad som hände med stjärntydarna.
Nu när de tre stjärntydarna hade kommit samman hade Saturnus och Jupiter kommit så nära varandra, att de såg ut som en stor lysande stjärna. De bestämde sig för att resa i riktning mot den.
De trodde att de följde stjärnan, men kom ändå vilse. Kanske för att de trodde att de visste bättre än stjärnan var konungar brukade födas. Otto funderade: ” Kan det ha varit så, att när de kom ur den ”rätta vinkeln?” för Saturnus och Jupiter, så hade planeterna gått isär igen?”. De tre var så övertygade om att den nye konungen skulle födas i Jerusalem. Därför sökte de upp konung Herodes i sitt palats. Frågade honom om han visste var den nye Judarnas konung skulle födas?
(Fortsättning följer….)
Sunes blogg 