Domssöndagen.

(Foto Frans Brosén)
I dag för 30 år sen, domssöndagen höll jag min avskedspredikan i Bunge pastorat. Vi hade bott i prästgården (Svens) i sex och ett halvt år och haft det bra. Vi hade känt oss varmt välkomna av alla i pastoratet.

(Jag skulle börja min tjänst första söndagen i advent i Östergarns pastorat.)
Tänkte återge en predikan jag hållit 2017 som jag sparat. Det var inte precis samma predikan jag höll vid avskedet, men i stort var det nog samma.

Domssöndagen 3 årg.

I Jesu namn. Låt oss be. Herre, sänd oss din helige Ande, så att vi får hjälp med att förstå ditt Ord. Amen.

Han Kommer
Han kommerDen dag som vi bidarDen ljusaste dag som i världen har grytt.

Så står det i psalm 314, som vi nyss sjöng.

Domssöndagen har ibland varit mycket mörk i vår kyrka. Kyrkfolket skrämdes av tanken på att Jesus skulle komma tillbaka och ha räfst och rättarting med folket. Men Beskow som skrev psalmen 314 påminner oss om att den dag Jesus kommer tillbaka, det är en glädjens dag. Den ljusaste av dagar.

Ja, förr var Domssöndagen mycket mörk med litania och svart liturgisk färg. Man predikade mycket om Domen. Hur hemskt det skulle bli, när alla onda kastades i det brinnande Gehenna.(Gehenna var förresten soptippen utanför Jerusalem.)

Det är naturligtvis svårt att förneka att evangeliet idag handlar om dom och straff och belöning. Det är som om Gud räknar med oss. Räknar med att vi med de gåvor vi har fått ska kunna ta hand om varandra.

Rätt bruka skapelsen, rätt ta vara på vår jord, så att vi inte missbrukar luften, marken och havet och förstör miljön för allt levande.
Gud räknar med oss, att vi ska kunna  förvalta den miljö vi fått att leva i.

 Gud räknar med att vi ska ta hand om varandra. Ge mat åt de svältande, vatten åt de törstande, ge gemenskap åt de fängslade och utslagna.
Gör vi inte det så håller vi inte måttet, får vi reda på i evangelietexten.

På Domedagen är det kanske inte Domaren som dömer oss, utan våra egna gärningar.
Det är de som ropar att varför hjälpte Du mig inte, när jag behövde dig.
När alla dessa rop hörs om onda gärningar vi gjort då är det tur att Jesus är där. Han som är kärleken.

På tal om det här med skiljandet mellan gott och ont som det talas om att änglarna samlar in i nätet och att de dåliga kastas bort, så  hörde jag en  lite annorlunda predikan en gång.

Prästen sa att han inte trodde, att skiljelinjen på Domens dag kom att gå mellan människor. Nej, sa han, den kommer att gå genom varje människa. Han menade att vi alla har både gott och ont inom oss och den dag Jesus kommer åter. Kommer det som är ont i oss att skiljas ut och kastas på soptippen. Kvar i oss blir det som är gott, Kärleken, det som har med Jesus att göra.

Om den här prästen har rätt, så tycker jag Domens dag ska  bli en glädjens dag. En dag då allt ont ska tas bort. Den dag Jesus kommer åter är en dag som kyrkan längtat efter i snart tvåtusen år.

 Längtat som barn längtar efter sina föräldrar, som rest bort i något ärende. De första kristna längtade intensivt efter Herren. Längtade efter att vara nära honom.

Visst kände de väl också en viss skräck, för de visste väl att de inte skött sig som de borde vid hans frånvaro. På samma sätt som väl barn som haft sina föräldrar bortresta med en viss skräck misstänker att deras föräldrar när de kommer hem ska upptäcka de hyss barnen haft för sig under deras bortovaro, men glädjen över att få vara med sina föräldrar igen överskuggar all rädsla.

Så är det med kyrkfolket också. Det finns många hyss, ja starkare ord än så, det finns mycket fula saker som kyrkan och kyrkfolket gjort sig skyldiga till under tiden Jesus varit borta. Ändå längtar vi efter honom. Längtar och väntar.

Kanske förklarar Lasse Lucidor hur det kan vara i psalmen 547:12 versen i gamla psalmboken. Han skrev år 1685:

Domen fruktar jag väl stort
Efter jag har illa gjort
Men den trösten
Jag ej glömmer
Att min broder Jesus dömer.

Att min broder Jesus dömer.

I söndagsskolan för drygt 50 år sen fanns en liten pojke, som hette Kalle. Det var en busunge och söndagsskolfröken suckade djupt vid ett av hans busstreck och sa:
Kalle, Kalle hur ska det gå för dig på Domedagen?

Kalle han svarade snabbt:
Då sa han, då springer jag och gömmer mig bakom Jesus.

Jag har tänkt springa med den där Kalle, när dagen kommer och jag tror att det finns plats för några till.

Maranta, Du vår Herre Kom.

Amen.