En sjukkommunion för drygt 40 år sen.

Många trodde då att kom prästen och hälsade på en person på sjukhuset, då betydde det att man inte hade långt kvar. ”Sista smörjelsen” liksom.

Det ville jag ändra på, när jag var nybliven präst. Jag beslöt därför, att alla som av någon anledning hamnade på sjukhuset skulle jag hälsa på. Det skulle innebära, att de inte trodde att det snart var slut med dem, när jag kom. Det hände, att jag försökt vara glad och berättat om allt möjligt. Kanske drog jag t.o.m. någon rolig historia för den sjuke.

En gång sa den sjuke, när jag ”jollrat” ett slag, att kan inte kyrkoherden läsa psaltarpsalmen 23 ”Herren är min herde”. Jag blev ställd för jag hade inte ens bibeln med mig. Det var tur att jag kunde psaltarpsalmen utantill. Fast jag fick mig en tankeställare.

Det innebar också att jag fick ge nattvarden till många sjuka och döende. Jag minns särskilt ett tillfälle. I nattvardsritualet ingår att man ber en enkel allmän syndabekännelse. När jag då sagt avlösningens ord, det där med att när du nu bekänt din synd, så förlåter Herren Jesus Kristus dig. Det innebär att de ev. fel och misstag du gjort i ditt liv behöver du inte tänka på längre. Allt är förlåtet.
Mannen tittade intensivt på mig och sa: ”Menar du verkligen det?” ”Ja, sa jag. Herren Jesus har lovat det.” Mannen blev strålande glad och det lyste om honom. Han hade förstått och kunde ta emot förlåtelsen. Jag tror att han dog lycklig. Det är i alla fall den finaste nattvardsgudstjänst jag varit med om.

I Högmässan varje söndag får vi genom prästen som på Jesu Kristi uppdrag efter syndabekännelsen ta emot förlåtelsen. Tänk om vi som mannen jag berättade om kunde ta emot och jubla över att alla våra synder är förlåtna. Då skulle vi inte behöva ”gå och gräva med naglarna i gamla variga sår”, som min professor i NT, Lars Hartman sa en gång i ett skriftetal i Ansgars kapellet i Uppsala.

Det är inte lätt att ta emot förlåtelsen och förstå att man är förlåten. Jag är inte bra på det. Minns allt för väl, allt galet jag sagt och gjort. Så jag har svårt att låta bli att ”gräva med naglarna…”.