Några dagar efter vår 60 åriga förlovningsdag ringe min syster och frågade, om vi ville ha gotlandsricka som blivit över. Vi tackade ja och fick hem den till Buttle. (Jag har svårt att gå på restaurang och fira något. Har svårt för det här med dricks och hur man uppför sig i sådana sammanhang.)
I går kväll drack vi istället vår gotlandsdricka. Det blev en väldigt fin kväll. Vi kom att samtala om de 60 åren, vi varit förlovade. Vi pratade mycket om hur tacksamma vi är för att vi ännu har varann.
Jag har haft en av mina ”tysta” perioder igen, men med ”drickus” hjälp kom pratkvarnen i gång. Jag kom att tänka på vad en man, Harry Klingvall sa en gång när han varit på kalas och någon frågade honom hur det var på kalaset. Han sa då: ”Kyte var saigt- Veine var surt – men dricku – ha var go.
Sunes blogg 