Det var på min tid 1995-2005, när jag var kyrkoherde i Östergarns pastorat och hade adventssamlingar i Östergarns kyrka. (Det var det säkert tidigare också). På den tiden fick man ännu berätta om kyrkans budskap för skolbarnen, om Jesu födelse, om hur Gud sände sin Son till oss, för att visa att vi är älskade av honom.
Jag hade ju en gång varit ungdomssekreterare och fått lära mig hur man skulle tala till barn och ungdomar, så jag försökte illustrera sprogebon Daniel Kvibergs adventspsalm 931 i psalmboken.
Vi tänder ett ljus i advent
sen tänder vi två.
Det tredje vi tänder så gärna
och när vi tänt fyra
Vad händer väl då?
Jo, då tänder Gud en stjärna.
Jag hade bett någon tända ljusen i adventsstaken medan jag läste, och så hade jag gjort en anordning, så att Gunvor, som var lärare i Östergarns skola, kunde hissa upp Betlehemsstjärnan högt upp i taket i kyrkan vid sista versraden. Det gick si så där. Stjärnan vajade betänkligt vid upphissandet. – Ja, man försöker och försöker…..
Önskar så ett
Gott Nytt Kyrkoår.
Sunes blogg 