Gutamål

Foto av min far när han sätter ihop en ”köisling” på 50- talet.

Gunilla Drysen på Fårö hade satt in en bild på slånbär. Det blev något fel, så det såg ut som om jag hade satt in bilden. Jag kommenterade den bara, när jag berättade om, att mor alltid var så glad när hon plockade  ”sleiar”, slånbär.

Det finns små skiftningar i gutamålet. Sleiar heter det på landet och ”slion” i stan. ”Netres” på landet och ”nättras” i stan. Det är en sorts förfining av gutamålet.

Jag kom att tänka på vad sprogebon, Bo Persson sa om gutamålet: Gutamål det prates leit oleik i oleik soknar, men de jär bär ei  Sproge di pratar reit.

Jag kom att tänka på min fars arbete, när han satte ihop en höstack, en ”köisling”.

Det var på 40- talet och en kvinna åkte tåg på  fastlandet. Hon såg ut genom fönstret på tåget och fick då se en man som höll på att sätta ihop hö.
Hon sa eftertänksamt, eftersom hon var på fastlandet ville hon låta lite finare, hon sa: ”Naj, se en köttsling”. (köisling)

Vi skrattade åt historien och med den ville far lära oss, att inte göra oss till. (Int gär si till, för att låta mer märkvärdig.