Klimatångest

Foto Kent Österdahl

Det var för några somrar sedan. Jag låg i vår hammock och lyssnade på ”sommarprogrammet” på radion. Just den dagen var det en klimatforskare som var sommarpratare. (Tyvärr har jag glömt vad han hette.) Det han berättade var inte roligt att lyssna till. Han sa, att jorden höll på att bli allt varmare, och i fall vi inte gjorde något åt alla koldioxidutsläpp i atmosfären, så skulle temperaturen på vår jord stiga flera grader. Det skulle innebära elände på elände för mänskligheten.

Samma kväll, eller kanske var det några kvällar senare, sa man på TV nyheterna att två brittiska solforskare hade sagt, att vi var på väg mot en ny istid, och att det skulle komma att märkas på jorden  om 15 år. De påstod, att de kunde se det i solens inre eller något sånt.

Vem ska man tro på? Klimatforskaren eller de två brittiska solforskarna? Värmerekord eller istid? Ja, det är frågan.

Mars och april månad i år har varit ganska kalla med minusgrader nästan varje natt. I alla fall upplever jag det så här i Butttle på Gotland. 

Jag har under många år hållit vårtal på Valborgsmässoafton och då brukat ha en ljus trenchcoat på mig. Glad att jag inte ska hålla något vårtal i år, för då hade jag nog fått lämna trenchcoaten hemma och tagit vinterrocken i stället. Tyckte jag såg på TV att det ska bli busväder och kallt på Valborg.

Så vem ska man tro på? Med tanke på den kalla våren är jag benägen att hålla på de brittiska solforskarna.

Det är svårt att sia om framtiden. Kanske passar uttrycket här: ”Alla klagar på vädret, men ingen gör något åt det”.

Greta Thunberg gör så gott hon kan. All heder åt henne.