Att vara glad

Clown 2

(Den hemmagjorda clownen står nu på ladugårdsloftet i Buttle)

Glad Påsk

hälsar vi ofta varandra med i påsk. Vi, Gunvor o jag,  såg påvens mässa från Peterskyrkan i Rom i går kväll. Det är fantastiskt att genom ett ”fönster i Buttle” få se och vara med om, vad som sker där i Rom. I bland undrar jag bara varför alla ser så ”gravallvarliga” ut, när det är ett sånt glädjebud  ?

Någonting av detta sa jag i en predikan i Fårö kyrka för nu många år sen. Jag sa någonting om orsaken till att vi hälsade varandra med glad påsk, och om vi förstod vad som hände på påskdagens morgon skulle vi verkligen vara glada. När jag gjorde en paus i predikan hördes en glad barnröst i kyrkan ropa: ”Glad Påsk”. Barnet hade förstått min predikan.

Jag har ända sen första gången jag fick vara med och fira skärtorsdagsmässa i Visby domkyrka tyckt att det är något speciellt med fastan och påsken. Under ekstatiden gick vi fastemarscher, hade passionspredikningar i hemmen, lindade kläppen i kyrkklockan med halm på dymmelonsdagen o.s.v. Jag levde mig verkligen in i händelserna.
Men så en gång när jag var präst i Östergarn förvånades jag över, att jag inte brydde mig om fastan och påsken. Det var som om jag var likgiltig inför det. På skärtorsdagen när jag hade en mässa på ålderdomshemmet drabbades jag av en fruktansvärd dödsångest. Den höll i sig under Långfredagen och påskafton och delar av Påskdagen. Jag skulle ha en högmässa i Anga kyrka, och jag undrade hur jag skulle klara det. Det var då jag till höger om altaret tyckte mig se Herren i Thorvaldsens gestalt säga till mig: ”Frid vare med dig”. Jag har lärt mig att hjärnan ibland kan spela en spratt och kanske var det ett sådant, men jag blev fri från min dödsångest och fylldes av glädje. (En journalist från  en av Sveriges största tidningar var med och skrev en artikel om händelsen).

Händelsen betydde så mycket för Gunvor och mig, att vi skaffade en skulptur av Jesus gjord av Thorvaldsens modell och satte upp den på stolpen till trappan i Östergarns prästgård.

På ungefär samma ställe hade vi satt upp en clown, som barnbarnen kunde hänga sina kläder på och lägga vantarna i en liten korg. En morgon, när vi kom ner, såg vi att Jesus hade något konstigt på huvudet. Det var Rebecka, då tre-fyra år och som nu är  underläkare på lasarettet, som hade satt clownens näsa på Jesus huvud, för hon tyckte att Jesus skulle få åka bob.

Det var svårt att bli arg på henne, för Jesus har sagt att barnen är de största i himmelriket, och så tror jag att Herren Jesus Kristus har humor. Han log nog i sin himmel, när han såg Rebeckas tilltag.

Ja, det var en glädjefylld och härlig tid där i Östergarns prästgård, när alla åtta barnbarnen var små och huset fylldes av glädje.

Jesus som bobäkare 2

 

 

En tanke på “Att vara glad”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: