Prästvigningsdag

Visby domkyrka

Kyndelsmässodagen den 29 januari 1978 prästvigdes jag i Visby Domkyrka av biskop Olof Herrlin. Dagen innan hade vi inför domkapitlet prövats i prästexamen. Det var ingen lätt uppgift. Mina huvudämnen i teol.kanden var exegitik och tros och livs. (Dogmatik hette det förr.) Det var ganska svåra frågor. Jag fick redogöra för de nytestamentliga skrifternas tillkomsthistoria och så Martin Luthers reformation och vad som ledde fram till den.

Annan dag jul 1974  gav vi oss av med flyttlasset till Uppsala. Min hustru Gunvor,  barnen Kent, som gick i fjärde klass, Anneli hade  gått en termin i första klass och så Maria tre år gammal. Gunvor var hemmafru och vår enda inkomst var studielånet. Minst 15 poäng i universitetsstudierna skulle jag få i hop för att få fortsatt studielån. Jag var den förste i min familj som studerat vid universitet. Det var fem år fram till prästvigningen. (Jag hade på en universitetscirkel läst in grundkursen på 40 akademiska poäng, men inte fått tillgodoräkna mig dem, förrän jag skaffat gymnasiekompetens i vissa ämnen vid Hemse folkhögskola.) Engelskan var det svåraste för mig. Jag hade bara läst ett års engelska i folkskolan och nivån där jag gick i Folkhögskolan var tredje årskursen på gymnasienivå. Tack vare en mycket duktig engelskalärare på folkhögskolan fick jag, fast jag fick läsa extra hela sommaren och mer därtill,  så småningom min gymnasiekompetens. Tur var det, att läraren i engelska var sträng mot mig för hälften av all litteratur på universitetet var på engelska.

Jag tror inte jag varit i Uppsala tidigare förrän vi kom då 1975. Jag fick börja med att läsa in kartan, så jag hittade till universitetet. Jag minns första dagen. Jag skulle ha en grekisklektion på gamla universitetet. Mitt lokalsinne är icke av denna världen och när jag äntligen hittat lektionssalen var där alldeles tomt. Det stod att vi skulle börja klockan åtta, men när klockan blev åtta var det alltjämt tomt i lektionssalen. Klockan blev tio minuter över och jag trodde att jag gått i fel lektionssal för ingen hade ännu kommit. Kvart över kom de. Jag hade ingen aning om att det fanns något som kallades akademisk kvart. Nå väl det gick bra. Mot slutet av tiden var jag betydligt bättre på grekiska än engelska. Nu har jag glömt det mesta av både grekiskan och engelskan. Någon sa att den enda bildning som varar är ”varbildning”.

Jag är oerhört tacksam över att ha fått uppleva den akademiska miljön, fast jag egentligen nog inte var värd det. (Jag hade för dåligt på fötterna).

Det var ett vågspel att jag tog med familjen till Uppsala och att Gunvor stöttade mig i mitt belut. Hade jag förstått hur svårt det var med akademiska studier hade jag aldrig vågat försöka.

Det är nu 42 år sen jag prästvigdes. Det var en stor dag för mig. Jag har under min prästgärning mötts av mycket kärlek trots att jag vet med mig, att jag har gjort många fel och har haft stora brister.  Kanske är min enda chans inför den kommande domen, att luta  mig mot ordet, att den som älskar mycket får också mycket förlåtet, för jag har i alla fall älskat mina församlingsbor.

 

 

2 reaktioner till “Prästvigningsdag”

  1. Hej Sune! Då jag läst din berättelse tycker jag att du absolut var värd den akademiska utbildning du gick. Och vad starkt av dig att klara engelskan !
    Må så gott!
    Lols

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: