Flytten till Visby

Guldracket 1960. Östergarns lag två vann. Laget bestod av Harry Hanell, Lisbeth (Bettan) Österdahl gift Svanborg och Sune Österdahl.

På fritiden, när jag arbetade i stenbrottet i Buttle, spelade jag pingis med traktens ungdomar. Vi träffades i Buttle nedlagda skola en gång i veckan. Jag tyckte det var skoj med pingis och spelade i Östergarns A-lag under ganska många år.

Jag som tidigare varit gudsförnekare hade genom ett mirakel blivit räddad från en svår olycka, när jag somnat vid bilratten i 60-70 kilometers fart. Därför gick jag tillsammans med min hustru i kyrkan varje söndag.

Då fick jag en idé. Jag ville som tack för att vi fick spela pingis i skolan (församlingshemmet) ordna med en ungdomsgudstjänst i kyrkan, där pingisungdomarna deltog. Idén togs väl emot. Stiftsadjunkten Örjan Lundqvist anlitades för att hålla gudstjänsten.

Innan gudstjänsten besökte Örjan oss i vår lilla lägenhet (gamla småskollärarinnans bostad) på övervåningen i lärarbostaden i Buttle. Vi var tre i familjen. Min hustru, Gunvor, sonen Kent, två år gammal och så jag.  Örjan tyckte att vi behövde en bättre bostad och föreslog en av kyrkans lägenheter. Det var en trerummare i Visby. Han sa också, att det var en ungdomssekreteraretjänst ledig i Visby Domkyrkoförsamling.

Han skulle försöka övertala kyrkorådet i Visby Domkyrkoförsamling att anställa mig, och att vi kanske kunde få bo i den tomma lägenheten. Problemet var, att jag hade bara  sjuårig folkskola. Ville man bli ungdomssekretare i svenska kyrkan fordrades det att man hade gått gymnasieutbildning och därefter på RKU:s ungdomsledarinstitut i Sigtuna.

Det hela syntes mig omöjligt. Av någon konstig anledning lyckades Örjan Lundqvist övertala kyrkorådet att på försök anställa mig som ”ungdomssekreterarepraktikantaspirant”.

Det öppnades möjligheter för mig att läsa in grundskolekompetens. Efter det att jag varit på en kortare juniorledarkurs i Sigtuna och träffat rektorn för RKU, Ebbe Arvidsson, fick jag komma in på Ungdomssekretareutbildningen. Jag skulle läsa lite mera först förstås. Lärarna på RKU förvånades över att trots min ringa utbildning klarade jag av studierna bra.

I sju år arbetade jag sen som ”riktig” ungdomssekreterare i Visby Domkyrkoförsamling.
Därefter fick jag med lön från Visby Domkyrkoförsamling studera vid Folkhögskolan i Hemse, där jag fick gymnasiekompetens i de nio ämnen, som behövdes för att komma in på universitetet. Jag tror inte, att jag förrän nu har förstått, hur hyggliga de var i Visby Domkyrkoförsamling som lät mig studera  vid folkhögskolan med B- avdrag på lönen.

Tack Visby Domkyrkoförsamling. Tack stiftsadjunkt Örjan Lundqvist (som senare var på förslag till biskop i Visby stift) att Du hjälpte mig från stenbrottet.

Det sägs att Herrens vägar äro outgrundliga. Jag håller med.